Det RIVER i mig!
Kategori: Allmänt
Hej , ni få som följer mig.
VARNING DETTA ÄR ETT GNÄLLIGT FILOSOFISKT INLÄGG SOM EGENTLIGEN INTE HAR MED VIKT ATT GÖRA FÖRUTOM ATT JAG SKITER I DET MESTA JUST NU!!!!!!!!!
Jag undrar , om jag är ensam i hela världen som har en längtan så stark som jag har. Andra längtar tills de åker utomlands eller tills deras kille skall fria eller att den nya mobilen skall finnas att hämta på posten. Inte jag. INTE ALLS. Jag har en längtan som är så stark. Jag vill ha en familj. Visst jag har en son och honom älskar jag över allt annat så missförstå mig inte. Men jag vill ha någon som älskar mig på ett sätt som jag älskar den. Som är den man kan prata,skratta,gråta och allt annat med. En att kalla min. Någon för Alexander att se upp till då de flesta manliga förebilderna i hans liv har kommit och gått som de själv har velat. Han har sin morbror Mikael och sin extramorfar Kurt som är "stabila manliga förebilder". Resten kommer och går som de vill. Jag är trött på att vara någons "den vi hör av oss till när vi inte har någon annan" detta är inte riktat till någon då det är flera som håller på såhär....
Jag vill ha en familj , bestående av MIG , ALEXANDER , Mannen i mitt liv (vem et nu kan visa sig vara) och i framtiden , syskon till Alexander. Jag vill ha ett boende BORTA IFRÅN LILLA EDET. OCH JAG VILL HA ETT JOBB.
Det känns som att det är omöjligt att få något överhuvudtaget av detta. Vet inte vad jag gjort eller vad jag ska göra men längtan inom mig är så otroligt stark att jag inte kan kontrollera den....
