Ibland undrar jag vart min gräns går , hur mycket man klarar innan man bara kollapsar och försvinner , liksom på riktigt... Jag vill inte påstå på något vis att jag har ett dåligt liv för det finns miljontals med människor som har det fruktansvärt varje dag... Men , jag mår inte helt hundra , det känns som att jag har förlorat något , en del av mig själv och det värsta är att jag inte vet vad eller hur , det är som om jag kanske saknar något som aldrig har funnits där , men jag vet inte vad...

Hur vet man vad det 'är man saknar så innerligt om man aldrig har haft det? Och hur ska jag få stopp på saknaden och den starka ångestblandade längtan jag känner när jag inte vet vad det är jag saknar och längtar efter?